Röd patient...

Igår kväll fick jag hjärtklappning här hemma. Jag hade slumrat till på soffan och vaknade hastigt och kände hur hjärtat börjat slå fortare än vanligt... Eftersom att jag var ensam hemma blev det extra jobbigt. Jag ringde såklart Samuel direkt och sedan till Sara för att fråga om numret till sjukrådgivning. Men där var det lång kö och jag beslutade mig för att ringa larmcentralen, då domningar i armar och ben uppstod.. Jag tyckte dock att det blev något bättre när jag pratade med en sköterska i telefonen, så de tyckte vi kunde avvakta 15 min. Men när det fortfarande höll på när vi pratades vid andra gången tyckte de att vi skulle åka in till akuten. Sara kom så fort hon kunde, sedan skjutsade Tim oss dit.

På akuten fick jag ta EKG, då jag blev klassad som RÖD PATIENT. Detta såg vi senare betyda "livshotande" och "omedelbar läkarhjälp". Doktor Teddy hjälpte mig och två sköterskor kopplade på diverse saker på mig; drop, puls- och blodtryck. Precis innan de skulle ge mig ett läkemedel för att lugna hjärtat fick jag normal puls genom att hålla för näsan med stängd mun och "blåsa ut genom öronen". Detta är tydligen ett sätt som ska fungera enligt alla böcker, men som oftast inte fungerar i praktiken. Jag var doktor Teddys första patient :) Hjärtklappningen hade då varat i 1½ timme. Vi fick vara kvar en stund till för observation och fick lämna akuten ca 00:30. 

Det var en jobbig upplevelse som jag inte vill vara med om igen.... Tusen tack Sara för ditt stöd denna kväll, vi börjar snart få in rutin på det här ;)