Jag har varit en riktig stor soffpotatis på sistone. Men ikväll efter att Samuel hade åkt iväg tog jag på mig löparskorna och gav mig iväg mot ån! Tanken var att jag skulle springa ruset av mig men lyckades inte fullt ut... Jag var inte särskilt trött i kroppen men det tog emot i hjärtat. Det högg till när jag fick upp min puls, så vågade inte springa så mycket... Tur att jag fått tid hos kardiologen om en vecka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Skriv gärna en kommentar :)